Kima 6 månader!

Idag är det 6 månader sedan vi firade en fantastisk Annandag Jul på Södra BB i Stockholm, då vår älskade Kima kom till världen! I mellandagarna sov hon mest, och gick på sitt livs första party på nyårsafton, 5 dagar gammal. Sen har det blivit många kalas, och nu är det fullt ös-medvetslös som gäller varje dag. Hon går på pottan, sitter stadigt, rullar runt, försöker krypa och går när man håller henne i händerna. Och äter som en liten häst gör hon, i princip allt hon kommer över. Det är en enorm upplevelse att få lära känna Kima. En bestämd person, sin ålder till trots, med glimten i ögat. Kärleken flödar!

Jordgubbstjuven

Idag hade jag räknat med att vår första jordgubbe skulle vara färdig. Jag har gått och spanat varje dag och sett hur den mognat, lite tidigare än dom andra. Som jag längtat, jag har som ni ser till och med fotat den. Tur det, för nu är den BORTA! När jag gick ut i landet idag, var den bara försvunnen. Sjukt snopet! Stölden ser proffsig ut, inget spill är lämnat, och jag misstänkte därför en mänsklig insats. Men ingen på gården vill kännas vid vad som hänt i jordgubbslandet, och jag får acceptera förklaringen att fåglarna varit framme. Nu har jag lagt växtväv över resten av gubbarna, så imorgon är det jordgubbstjuven som får bli snopen. Hämnden är ljuv…

Hönsgården

Tidigare eftersökte vi höns.
Nu är de här, sedan en vecka tillbaka, och i dag avnjöt vi våra första ägg!

Amandas pappa Ulf fick tag på fyra värphöns och en ståtlig tupp (som stod inför nackning!). Nu bor de i hönsgården som vi röjt upp runt och i.

Före röjningen

Efter röjningen

Ulf har inrett redena med hö, och vi matar dem med solrosfrön, havre och överbliven mat. Om några dagar skall vi låta dem gå och sprätta fritt i trädgården, men först måste de vänja sig vid sitt nya hem.

Sommarrevanschen

Förra sommaren låg jag nerbäddad i flera månader för att jag kräktes upp till 15 gånger om dagen. En ljummen juninatt fick jag åka in akut till SÖS och ligga med dropp medan magen konstant vändes ut och in. Hela vägen ut i taxin spydde jag. Det var bara piggelin och nyponsoppa som gick ner den sommaren. Kräkvänligt, så att säga. Mina mer stabila timmar ägnade jag åt att krångla med försäkringskassan för att få igenom min sjukskrivning. Och allt detta på grund av att jag hade Kima i magen! Kräkningarna avtog först framåt hösten, när jag var i femte månaden.

Så i år när Kima är ute tar jag revansch på sommaren. Nu kan jag äta precis vad som helst, och jag ligger inte nerbäddad en sekund mer än nödvändigt. Resten av tiden busar jag med mina älsklingar, och suger i mig av den sprudlande årstiden. Jag har redan gjort egen saft och fått flera myggbett. Och i den ljumma juninatten ligger jag och lyssnar till min bebis andetag. Den här sommaren känns som en bra revansch.