Tänker man på i vilken ålder vi biologiskt sett kan bli föräldrar så har inte Kima några superunga päron. Men i förhållande till den rådande normen i Sverige – kanske framför allt i Stockholm – så hamnar vi ändå en bra bit under genomsnittet som fått barn vid 21 resp. 24 års ålder. Även om det självklart är individuellt med många faktorer som spelar in, och fast att det nog finns fördelar med att vara äldre som förälder så måste jag säga hur glad jag är att jag ”redan” har barn. Självklart bygger föräldraskap på att KUNNA få barn, vilket tyvärr inte är alla förunnat. Dessutom är det en fördel om man har någon att bli förälder tillsammans med. Men jag tror utöver dessa saker som kan ta tid, att många lever enligt ett inlärt mönster där barn dyker upp först efter många andra avklarade steg i livet. Och så måste det inte vara. Personligen har jag ingen universitetsexamen och vet inte exakt vad jag kommer att jobba med resten av livet. Och jag upplever inte att det krävs för att kunna skaffa familj.
För mig känns det otroligt bejakande att vara mamma. Det är en ynnest att få känna så starka känslor, och att få vara med om ett livslångt kärleksprojekt. Väldigt många brukar beskriva föräldraskapet som det största i livet. Ändå väntar många tills halva livet passerat! Kanske handlar det för mig allra mest om vetskapen om att livet inte är något vi kan vänta på. Det pågår nu, hela tiden. Ibland blir man tyvärr smärtsamt medveten om att det kan ta slut plötsligt och alldeles för tidigt, vilket vi tragiskt nog precis fått erfara inom familjen. Det kan mitt i alltihop ge en ännu starkare push till oss som är i livet. Att det är nu det händer, det är nu vi har möjlighet att göra dom saker vi drömmer om.
Återigen; visst är det individuellt. Det ena är självklart inte mera rätt än det andra. Men om man går runt och tror att man måste ha fyllt 35 innan man ens tänker tanken, så passar jag på att säga emot. Barn behöver inte innebära en begränsning. Det är ytterligare en faktor att ta hänsyn till, men jag tycker inte i övrigt att det kastar om allt man nånsin känt till. Livet är detsamma, fast bättre och mera känslosamt. Kanske man får för sig att alla äldre människor vet en massa saker om barn som man själv inte har en aning om. Som hur man tar hand om en bebis, till exempel. Men saken är den att man lär sig på vägen. Och att vara relativt ung som förälder ger, i alla fall för mig, massor av styrka till resten av livet. Det gör det nödvändigt och därför enkelt att ta beslut, att ta vara på tiden och att njuta. Ja, tro mig, det är omöjligt att INTE njuta!
Förra sommaren låg jag nerbäddad i flera månader för att jag kräktes upp till 15 gånger om dagen. En ljummen juninatt fick jag åka in akut till SÖS och ligga med dropp medan magen konstant vändes ut och in. Hela vägen ut i taxin spydde jag. Det var bara piggelin och nyponsoppa som gick ner den sommaren. Kräkvänligt, så att säga. Mina mer stabila timmar ägnade jag åt att krångla med försäkringskassan för att få igenom min sjukskrivning. Och allt detta på grund av att jag hade Kima i magen! Kräkningarna avtog först framåt hösten, när jag var i femte månaden.
För att uppnå komfort, kvalitet och funktion i livet krävs ofta att man lägger in en liten startinsats. En investering. Det kan vara en summa pengar, eller tre miljoner spadtag i landet. Sedan har man sin bostadsrätt, eller sitt blomstrande trädgårdsland, som man kan njuta av och glädjas åt. Hur man än gör brukar det vara lönsamt att låta det vara så; det måste oftast få kosta först för att kunna smaka sen. Vår gamla bil köpte vi exempelvis för 4000 kr, men den gick också sönder desto snabbare och rosslade desto mer på vägen. Den kostade i princip ingenting, men smakade heller inte så mycket. Den här sommaren hoppas vi ska smaka mycket på alla sätt och vis, och därför fick vår nya bil också kosta lite mer. Andra saker som så att säga har ”kostat” hittills är att vi har varit på resande fot väldigt mycket, släpat på saker, och grovstädat en massa runt gården eftersom ingen bor här permanent. Sakta men säkert kommer den ena belöningen efter den andra. Espressomaskinen var tung att flytta hit. Men kaffet i den Gotländska solen smakar faktiskt också mycket mer än vad det kostade.
Nu när vi städar ut oss från Högalidsgatan står Skafferitömning på menyn. Därför har jag idag inte bara tömt havregryn & socker i en chokladbollssmet som rullades i strössel, utan även njutit av sås på trattkantareller från i höstas. Att plocka svamp är nämligen en av mina djupaste passioner, och jag tycker det är oslagbart härligt att kunna lägga ner sina bästa smaker i en burk och öppna dom ett halvår senare. Inte långt kvar till nästa svampsäsong drar igång! Jag är mer taggad än taggsvampen själv.
Jag älskar 
Nu söker vi några hönor och en tupp som vill flytta till Rodarve! Där har funnits höns i alla år men just nu står hönsgården tom och väntar på nya inneboende. Vi kommer inte att äta upp dom, däremot deras ägg och söker därför värpfärdiga hönor, runt 4 stycken. De kommer att tas emot av en viss fröken Heijbel som tillbringade hela sin uppväxt i hönornas värld, så bra skötsel utlovas. Tips någon?