Om inte jordärtskocka råkar vara din huvudsakliga föda eller din största hobby är att rensa ogräs – tänk två gånger innan du sätter jordärtskocka i trädgårdslandet. Det är verkligen brutalt hur den sprider sig. Fast att vi grävde upp en hel pappkasse i påskas har vi nu hittat lika mycket igen. Den gömmer sig under vinbärsbusken och intill löken. Där ligger den och smider lömska planer om hur den ska ta över världen. Det är verkligen en skrämmande växt. Fast god.
Oj, vilken tur att vi vände på pannkakan och stannade på ön istället för att åka tillbaka till Stockholm, för vi har verkligen jobbat morgon till kväll! Stugan där vi ska bo under hela sommaren har vi röjt ur och flyttat in i och sedan har vi hållit igång ute i trädgården. Vi har grävt en helt ny del av landet och burit och släpat och grovjobbat. Dessutom har vi mekat med och besiktigat vår bil som varit avställd i nästan två år, och den har redan hunnit gå sönder igen. Stort tack till Kimas morfar Ulf för all hjälp!
Vi har klampat runt i samma arbetskläder hela veckan och fått så mycket sol att vi ser ut som små pepparkakor. Och känner nu en smygande miniångest över att behöva åka tillbaka till Stockholm för att flytta ut på riktigt, bara för att det är en sån fantastisk tid att få vara här. Men – när vi kommer tillbaka är ju faktiskt en del av det grövsta grovjobbet redan gjort!
Vi skulle åkt till Gotland bara över förra helgen efter hemkomsten från Italien, men fann skönheten på ön så medtagande att vi påbörjar hitflyttningen lite tidigare än beräknat. Dessutom är de växter vi förgrott i behov av mer kontinuerlig omsorg nu när de börjat ta sig rejält, och vi har också satt en hel del frön på friland.
Ännu är det inte riktigt varmt här, men oj vilken vacker och spirande tid! Kanske den vackraste på hela året. Allt det som snart ska blomma är i knoppar, eller sin allra färskaste, grönaste, nyutslagna skrud. Körsbär och päronträden blommar.
Äppelträden går långsamt, långsamt igenom en magisk förvandling från gråbrun vintervila till nyfödd klorofyll. Att få möta årstiderna på det sätt som man bara gör på landet är en möjlighet man inte får missa.
Vi kom en lång bit på trädgårdsvägen under påskhelgen. När vi anlände var hela trädgårdslandet täckt med rötter och döda blad från förra året, och när vi åkte igen hade vi vänt upp och ner på alltihopa och förberett jorden för alla våra fröer som ska få gro.
Vi grävde upp en hel pappkasse med jordärtskocka som övervintrat i landet och hann få ner en del av det i diverse gratänger. I övrigt var det mestadels den ihärdiga vitroten vi kämpade med att gräva upp, och den är verkligen stark. Men vi är starkare!
Nu har vi för-sått spenat, purjolök, rädisa, chilipeppar, kronärtskocka med mera. Vi har flyttat på jordgubbsplantor så att det blivit ett nytt jordgubbsland. Och haverrot, vars fröfamilj på nått sätt stammar från Gotland, blev först av alla fröer att få komma ut i landet. Det allra mesta får vänta ett tag till. Men nu är vi igång. Stort tack till Kimas mormor Bodil, som hjälper och lär oss hur det går till!
1300 kr kostade alla de fröer vi beställt till trädgårdslandet. Det kan ju tyckas vara en rejäl summa pengar att köpa fröer för, men om man tänker på hur otroligt mycket mat det kommer att bli av de små påsarna, ja då är det plötsligt världens billigaste mat.
Nyanlända till Amandas föräldrahem – Rodarve i Östergarn. Här blommar persikan tillsammans med svalört i växthuset, som under sommaren förser familjen och deras vänner med vindruvor, tomater, gurkor, persikor, chili och diverse salladssorter.
Växthuset är byggt som en förlängning av huset och fungerar under sommaren som en blomstrande salong för middagar och avkopplande kafferep.
Ännu vilar allting, vinterns dvala avtar snart och det är därför vi är här – nu börjar arbetet med att ge förvandlingen så goda förutsättningar som möjligt. Landet skall bearbetas och jorden matas. De döda bladen skall lämna plats åt de nya friska.
Vad gör vi? Nu KÖR VI!
Ofta är höjdpunkterna rätt få. De stunder inför vilka vi bygger upp livet är ganska korta, och transportsträckan till vårt känslomässiga klimax ganska lång. Varför är det så? Varför är det inte tvärtom? I Mangolandet vänder vi på pannkakan!
Efter ett stormande kärleksmöte och en spännande liftarresa till Pakistan blev vi nyligen tre i familjen som just nu ryms på 30 kvadrat, på Söder i Stockholm. Hur länge till vet vi inte, men en sak vet vi: Framför oss ligger tre långa sommarmånader på Gotland, och på Gotland ligger ett stort trädgårdsland och väntar på att vi ska lära oss att sköta det. Vi ser fram emot att delge våra kunskaper, upptäckter och funderingar, och kanske få höra era med?
Välkomna till Mangolandet!