Här hänger vår popcornmajs på tork! Vi sådde den i Maj, planterade ut den sent i Juni och skördade den sent i Augusti. Nu har den hängt på tork några veckor i vårt köksfönster för att snart förvandlas till hemgjorda popcorn. Det är en längre process än att köpa en påse micropopp på MAXI. Men det är helt klart roligare.
Gurkorna växer så det knakar!
Nu i dagarna har de första gurkorna börjat stå ut. Det går sakta, men det kommer. Melonerna är även de på väg. Majsen likaså! Nu skördar vi zuccini, kronärtskocka, svarta vinbär, purjolök, rödbetor, morötter och tomater. Allt är sent, och det beror förmodligen på den kalla sommaren.
Detta galleri innehåller 9 bilder.
Den frånvarande värmen har gjort att vissa saker har tagit längre tid på sig att mogna, men nu kommer det istället med bravur! Bilderna är tagna i skymning, en dimmig kväll.
Den här sommaren har vi valt att vara hemma med Kima, utan att ha något jobb att gå till. Vi lägger istället tiden på att förverkliga våra egna projekt i så stor utsträckning som möjligt. Att vara hemma på det här sättet när man har ett litet barn kan vi verkligen rekommendera alla som har möjlighet, och ”möjlighet” är definitivt en definitionsfråga :) ! Vi är inga miljonärer, som en del verkar tro när vi berättar att vi är lediga tillsammans i tre månader. Däremot har vi gjort aktiva val för att kunna vara hemma den här sommaren:
– Vi har inte plockat ut full föräldrapenning utan sparat in på dagarna
– Vi har sparat (och sparar) kontinuerligt pengar från vår inkomst
– Vi utnyttjar vad våra familjer vill bidraga med, ex. bor vi billigt hela sommaren
– Vi väljer generellt låga utgifter genom att ex. handla begagnat och köra på tygblöjor (nu potta) istället för engångsblöjor mm.
– Vi täcker merparten av utgifterna för lägenheten i Stockholm genom att hyra ut den
– Vi koncentrerar inköp och ärenden i Visby till få tillfällen, för att minska på antalet bilresor
– Själva temat för den här sommaren, våra odlingar och hönsen, gör att vi har en del av vår mat gratis
Man skulle lätt kunna beskylla oss för att vara Ove Sundberg-anhängare. Men så är det inte (riktigt)! Vi lägger pengar på god mat, lokalt odlade jordgubbar, lyxfika, rökt fisk (dock inte ål, den borde kanske fridlysas?), presenter, försäkringar och bensin, istället för på alkohol och prylar – eller vad den än nu är som folk gärna köper. Veckotidningar kanske?
Allting handlar om hur vi planerar och ser på våra tillgångar. Att vara hemma med Kima genererar inte en massa pengar, men de projekt vi jobbar med har potential att generera pengar i längden och skulle vara svåra att genomföra om vi samtidigt jobbade. Och som sagt; att få umgås varje dag med dom man älskar, går inte att mäta i pengar!
I den tidsålder vi lever i just nu är det inte många saker vi producerar själva. Våra barn, på sin höjd. Men det allra mesta vi har omkring oss; i våra kylskåp, handväskor, garderober och skrivbordslådor är ett resultat av en invecklad industri som vi inte har möjlighet att överblicka. Vi har ingen självklar relation till sakerna i våra hem, för vi är inte delaktiga i deras kretslopp.
För mig är det avgörande att få se min plats i ”cirkeln”. Att förstå vad jag gör för skillnad, att kunna motivera min val och reflektera över dom. Och jag är övertygad om att vi alla bryr oss mera om dom saker i vilka vi lagt tid, pengar och kärlek, än dom saker vi knappt känner till. Att odla sin egen mat är ett bra exempel på detta. Det skulle inte kännas värdigt att slänga våra omsorgsfullt framodlade grönsaker i soporna om vi lagt för mycket på tallriken, som jag vet många som gör med sin mat. Varje frö som grott är betydelsefullt, eftersom tillgången för en gångs skull är begränsad.
När jag jobbade som au pair i New York och lagade potatismos åt barnen (11 & 13 år gamla), utbrast dom: ”Mamma, när Amanda lagar potatismos tar hon liksom riktiga potatisar och mosar dom!” Really!? Kan man göra potatismos utan pulver? Har ägg fortfarande något med hönor att göra, trots att den här familjen köpte den färdigknäckta varianten på tetrapack, allt för bekvämlighetens skull? Nu är inte exemplen från min bekantskapskrets i Sverige lika extrema, men ändå, principen kvarstår. Att det är viktigt för mig att kunna relatera till det jag äter. Det kunde inte barnen i New York, sorgligt nog. Men nu vet dom i alla fall att potatismos, tro det eller ej, görs av potatis. Och det är ju alltid en början.
För en smultronbesatt som jag är detta ett lyckans år. Totalfrossa, eldorado, eufori och smakbomb!
Idag hade jag räknat med att vår första jordgubbe skulle vara färdig. Jag har gått och spanat varje dag och sett hur den mognat, lite tidigare än dom andra. Som jag längtat, jag har som ni ser till och med fotat den. Tur det, för nu är den BORTA! När jag gick ut i landet idag, var den bara försvunnen. Sjukt snopet! Stölden ser proffsig ut, inget spill är lämnat, och jag misstänkte därför en mänsklig insats. Men ingen på gården vill kännas vid vad som hänt i jordgubbslandet, och jag får acceptera förklaringen att fåglarna varit framme. Nu har jag lagt växtväv över resten av gubbarna, så imorgon är det jordgubbstjuven som får bli snopen. Hämnden är ljuv…
Tidigare eftersökte vi höns.
Nu är de här, sedan en vecka tillbaka, och i dag avnjöt vi våra första ägg!
Amandas pappa Ulf fick tag på fyra värphöns och en ståtlig tupp (som stod inför nackning!). Nu bor de i hönsgården som vi röjt upp runt och i.
Före röjningen
Efter röjningen
Ulf har inrett redena med hö, och vi matar dem med solrosfrön, havre och överbliven mat. Om några dagar skall vi låta dem gå och sprätta fritt i trädgården, men först måste de vänja sig vid sitt nya hem.
Under veckorna på Gotland har vi dels skött om den grödan som redan såtts i jorden, samt planterat ut några som förkultiverats i växthuset.
På friland finns nu:
I växthuset har vi planterat ut färdiga tomatplantor. I taket växer en stor vinranka som ger rikligt med söta druvor mot sommarens slut. Utöver det så gror vi:
Allt som allt så är det en himla massa grönsaker, frukter, kryddor, sallat-sorter, rotfrukter, bönor etc som vi aldrig ätit och än mindre odlat tidigare!
Inte för att det på något sätt var på låtsas innan. Men ändå, nu har vi flyttat ut från Högalidsgatan i Stockholm och lägenheten är uthyrd. Inget mer farande fram och tillbaka. Till och med espressomaskinen är på plats ute i vår lilla stuga på Rodarve. Så nu är det på riktigt, Gotlandssommaren har startat!