Vi köpte en bil

I somras köpte vi en ny (begagnad) gemensam bil, då vår förra gick sönder.
Valet var svårt, och vi tog god tid på oss att undersöka den gotländska marknaden för begagnade bilar. Vi bryr oss om miljön, så att köra bil på fossilt bränsle känns värdelöst – men oundvikligt.

Det blev en bensindriven Kia Carens från 2004, nyservad och med ny kamrem som vi köpte från en lokal bilhandlare.
Under sommarens liv i Östergarn så pendlade vi in till Visby en gång i veckan, och gjorde små utflykter till närbygden med vår bil. Det var härligt.
Sedan flyttade vi in till Visby, och därmed minskade vårt behov litet.

Lagom till Amandas 22:a födelsedag gjorde jag i ordning en cykel som min mamma tänkte slänga och gav till Amanda i present.
Det gjorde i sin tur att jag blev våldsamt intresserad av cyklar.
Simultant med detta så hade Amanda börjat plugga hållbar utveckling på Karlstad Universitet, så hemma kring matbordet gick diskussionerna hett till.

”Bilismen är inte hållbar och jag vill helst inte åka bil alls”
”Men vadå, hur skall vi göra då? Barnvagn etc, inköp och att lämna återvinning osv?”

Någonstans här insåg vi att lösningen var uppenbar och fantastiskt graciös i sin enkelhet.
Vi behöver inget alternativt bränsle för våra vardagliga transporter.
Vi behöver bara cykla istället.


Idag cyklar vi helst, och vi förbereder oss inför en eventuell försäljning av vår bil. Tills dess att vi har sålt den kan andra hyra den till självkostnadspris.

Är det något vi behöver hjälp att flytta så finns alltid Svenska Cykeltransporter.
Skall vi ut på landet så kan vi hyra en bil genom Sunfleet, samåka med någon eller ta bussen.
Eller varför inte göra det till en flerdagsutflykt inklusive camping och cykling :) ?

Ibland är inte målet det viktigaste, utan resan och att kunna stå rakryggad inför sina barn och berätta sanningen utan att skämmas i tusen bitar.
****

Kommentera