Förra sommaren låg jag nerbäddad i flera månader för att jag kräktes upp till 15 gånger om dagen. En ljummen juninatt fick jag åka in akut till SÖS och ligga med dropp medan magen konstant vändes ut och in. Hela vägen ut i taxin spydde jag. Det var bara piggelin och nyponsoppa som gick ner den sommaren. Kräkvänligt, så att säga. Mina mer stabila timmar ägnade jag åt att krångla med försäkringskassan för att få igenom min sjukskrivning. Och allt detta på grund av att jag hade Kima i magen! Kräkningarna avtog först framåt hösten, när jag var i femte månaden.

Så i år när Kima är ute tar jag revansch på sommaren. Nu kan jag äta precis vad som helst, och jag ligger inte nerbäddad en sekund mer än nödvändigt. Resten av tiden busar jag med mina älsklingar, och suger i mig av den sprudlande årstiden. Jag har redan gjort egen saft och fått flera myggbett. Och i den ljumma juninatten ligger jag och lyssnar till min bebis andetag. Den här sommaren känns som en bra revansch.